tisdag 17 april 2018

Min gamle polare John!

Här sitter han, den gamle dansken. Globetrottern, en av mina äldsta vänner, John Christensen 92. En vän som jag kamperat ihop med på otaliga resor runt om i världen från Japan, USA och hela Europa runt under en massa år under vår mest aktiva tid. En fotograf, som tagit vara på livet och som just nu befinner sig med sin fina fru Meta här nere i Torrevieja.
Jag trodde inte att det var sant när hon ringde och berättade att de satt på ett hotell i Torrevieja.
Samtidigt har jag min älskling här så vi tog bussen ner till centrum direkt och fick någon timme tillsammans på Keepers bar.
Åldern har satt sina spår på min gamle vän, Hans annars så pigga ben börjar tappa orken och det kanske är helt normalt när man börjar närma sig 100. Spelevinken, den vassa tungan som gärna kastar ut en och annan replik för att sätta igång lite extra konversation, den finns kvar och glimten i ögat mattas inte än på ett par år den saken är klar. 
Jag hoppas att när de nu sett att Torrevieja är ett litet Paradis på jorden kommer ner snart igen. Johns dotter Lisa och hennes man bor ju dessutom här nere, något jag inte hade den blekaste aning om.




måndag 9 april 2018

Man lär så länge man har en lever...eller hur säger man?

 
Igår fick jag mig en ny lektion i att lyssna på andra och dessutom göra som de säger åt mig att göra. Får se om det hjälper, tveksamt men det är inte tungt att bära på en massa kunskap i alla fall.
Jag skulle hämta Jörgen och Lott på flyget i Alicante. Messade Jörgen och fick svar att flyget skulle komma kl. 11.00 ca om det var i tid. De flyger med Norwiegan som väldigt sällan kommer i tid. Bra tänkte jag och sent på lördagskvällen fick jag mess från Lotta med deras flightnummer 5358. Duktig flicka tänkte jag och nu hade jag fått ankomsttid av Jörgen och fligtnr av Lotta så klockan kvart i 11  åkte jag ner för rulltrappan på Alicante Aeroporta! Nu var det så att Jörgen han hade noll koll på när de skulle flyga och Lotta som det är ordning på hon skickade flighten till mig och trodde givetvis att jag skulle kolla upp detta på datorn. Efter en timmes väntan och planet från Elstocholmo hade både landat och förmodligen blåst vidare igen så gick jag till tavlan och kollade på flightnr 5358. Elstocholm ankomst 14.55 i tid! Tack för kaffet! Då återstod frågan skulle jag köra hem igen eller skulle jag bara ta mig en liten lunch i närheten och vänta tills planet landade.
 
Jag löste ut mig från garaget och åkte iväg. Först tänkte jag dra in till Alicante men jag valde El Aleta som ligger lite närmare flygplatsen. Hittade en liten fin restaurang Avenida 1 och stegade in och beställde Calamares a la Romana. Vällagat och bläckfisken hade fått det stryk den behövde och var mör och fin, inget gummiband som man får på de flesta restauranger runt om i världen, hos de som inte kan tillreda den på rätt sätt. Den lilla gumman i köket kunde konsten loch det smakade väldigt gott. En stor kall till.
Inne på restaurangen brakade TV:n på för fullt och det visades roadracing och på väggen hängde MC-overaller så jag fick snabbt klart för mig att här i den lilla byn/stan var det motorsport som var den heta potatisen. Mätt och belåten gick jag ut i solskenet och spatserade runt bland husen. En fin liten by/stad, vet inte hur orten klassas men det spelar ju ingen roll. Stannade till vid ett litet café och satte mig ner och beställde en café solo. Liten och stark och det framstod snabbt att det var algerisk ägare med en ursnygg servitris så kaffet smakade extra gott tack vare detta. Det var bara jag och två tanter i min ålder, som var ute på söndagspromenad och svepte varsin öl i solskenet. Kul, när händer detta i Sverige?
Nåväl flight 5358 anlände i tid för en gångs skull men utcheckningen tog 45 minuter innan jag kunde krama om Lotta och Jörgen och klia lilla Hjärtrud på huvudet. Jag fick en liten fin semesterdag mitt bland den vanliga semestern och åt en god lunch och satt och brände näsan och kollade den ursnygga servitrisen så det gick ingen nöd på mig, tvärtom. Givetvis blev det en alldeles förträfflig kväll med god mat på Campobello och goda drinkar på San Remo innan vi sade god natt och masade oss hem till våra små casa.


tisdag 13 mars 2018

Perfekt plats för en Mässa!

 
Ja nu pratar jag inte om en högmässa med andlig spis, utan en mässa där Skandinaviska utställare får spänna sina muskler och visa upp vad de har vad de kan och vad de vill med sina verksamheter här nere i solen.
Solen ja, den sken hela söndagen och mitt besök den sista mässdagen blev en positiv upplevelse. Det var gott om besökare och mässgeneralen Kjetil trodde att någonstans mellan 7-8.000 besökare hade man räknat in.

Jag kollade brudarna, vinet och inget mer! Alla hus- och lägenhetsföretag, kan jag besöka på plats Nya dörrar fönster och markiser hälsar jag på direkt men de vingårdar som finns runt omkring är jag väldigt nyfikna på. När min lilla älskling kommer ner tänkte jag att man kanske kan göra några besök för vi gillar ju gott vin bägge två.
Visst är det fina lokaler kolla bara bilden. Stort ljust och lite lyxigt. Utställarna trivdes alla som jag pratade med var supernöjda.


Vackra flickor och goda viner det är ett av varumärkerna här nere i Spanien. Flickan i den svarta skinnjackan representerade Silvanogarcias Bodega och bjöd på en mycket god Tinto Monastrell relativt färsk sådan vilket man  kunde märka då den inte riktigt blommade ut i munnen. Dessutom kunde man ta sig en sked med marmelad  av samma vin eller en Dulce Moscatel. Riktigt gott måste jag säga.






Blåvinet är en riktigt frisk inhoppare bland vinleverantörerna. Mannen bakom Azul är en flitig mässdeltagare, där här gången i sällskap av en vacker tjej som fick oss gubbar att provsmaka bägge vinerna. Vågar inte påstå att det är hans dotter, det kan ju vara hans fru. Har själv suttit i den här situationen för två dussin år sedan ;)




En riktig god lakris shots bjöds man på om man ville ha och det unga paret var stolta över sin produktion och Gabrielle hälsade mig välkommen till Solas y Sivvent i Elche. Nära och bra, jag skall släpa med mig Suz och hälsa på den saken är klar.

Men...vackra flickor och goda viner. Det som drog folk var ändå den mirakelkur som hela världen talar om idag CIBADOL, cannabis oljan som går som en löpeld genom världen just nu. Kan denna olja få bukt med alla de knepiga sjukdomar inte minst cancern så vore det ju fantastiskt. Jag googlade på detta i går och blev sittandes i flera timmar och läste den ena rapporten efter den andra om hur fantastisk denna olja är.



 

söndag 4 mars 2018

7 bärkassar fulla med frukt och grönsaker...

Dessa rädisor är stora som plommon! Har aldrig sett så stora förr.
 
-Ska det va, så ska det va sa drängen  när han gav pigan än dask i ändalykten!
 
Tog med mig Catarina och Monika och stack upp till marknaden strax innan rondellen ner mot Guardamar, Citronmarknaden kallar en den, jag vet inte vad den heter och det skiter jag i. Tycker i alla fall att den är bäst. En kombination av stökig, brötig och med viss organisation, betydligt roligare än den Engelska marknaden utanför Quesada eller marknaden inne i stan. Här är det liv och rörelse både högt och lågt.
 

Monika skulle inhandla böckling eller någon annan rökt knepig fisk hos en tysk handlare som finns på marknaden. Det är Jürgen som beställer de rökta delikatesserna.
Catarina skulle liksom mig själv bara handla frukt och grönt. Detta gjorde vi bägge två med besked. Jag hade sju fulla bärkassar när jag var klar. Köpte den sista vid utgången, 5 kilo apelsiner för 2€. De små gurkorna n i ser på bild maxar 10 cm och dessa skär jag nu på längden och lägger in i lite olika lag. Spetsar kanske några med pina colada, vem vet, ättika, honung och salt är en variant och fler kommer. Några får ett par rejäla korn med chili att bada med och det sätter sprätt på hela systemet.
Bara detta söndagsbesök på marknaden gör det värt att leva här nere. Glädjen står högt i tak och inga smygande gråsossar som gnäller över allt och ingenting.

Tomater av alla de slag vimlar det av och utbudet är hur stort som helst.
Jag testade några svarta förra gången jag var här men de skulle ju vara så fantastiska, det tyckte inte jag. De på bilden är mycket goda och vi skall inte snacka om de bifftomater som säljs här, stora som handbollar och med en fantastiskt fin smak.

Nu är det dags för mig att knata upp till Anders och hans gäng för att få stoppa i mig lite god mat. Jag tar med mig kameran för man vet aldrig var som händer hos den här gubben ;)

lördag 3 mars 2018

Catarina försökte sänka mig med en rosa golfboll...

 
 
För första gången sedan jag kom till Spanien har jag anträtt en golfbana. Detta hände idag den 3 mars 2018. Tillsammans med boulspelande vännerna Calle-GAIS och hans kära hustru Catarina åkte vi bort till Vistabella Golf en bit utanför Montesinos. Jag spelade inte utan ville bara följa med för att ta några golfbilder och hålla mina kompisar sällskap- Nio hål, lite uppvärmning (som Calle hatar) och så bar det iväg. Inga köer och fyra gissa vilka? Jajjamen, fyra norrmän som löste världsproblem, letade bollar, körde rally med golfbilen och tog en förbannad god tid på sig att ta sig mellan hålen, ut på dem och fram till green. För att få ett fint flyt i en runda så skall det gå i lagom takt. Funderade ett tag på om jag skulle knata tillbaka och köpa en kortlek så hade vi kunnat dra en spader medan vi väntade.

Av denna lilla runda fick jag klart för mig att Cattis faktiskt har tagit viss skada av allt sitt boulespel för hon dras gärna till sandbunkrarna!
Att Calle som vanligt tar det hela med en klackspark och tvättar sina bollar i dammarna istället för de apparater som finns vid en del utslagsplatser.

Hur som helst så var det trevligt så länge inte Cattis försökte att sänka mig med ett välriktat slag från en sandbunker, Jag hörde suset från bollen som kom farande i 164,2 km/tim. Calles solbränna försvann för en stund och Cattis skrattade glatt då hon mycket häpen över min fantastiska reaktion trots min relativt höga ålder insåg faran som försvann i ett moln av sand. Hade jag haft min stora Nikon med mig och kört med motorn hade vi kunnat läsa texten på den rosa bollen när den passerade mig. Om ni ser på hennes stans så ligger green betydligt mer åt höger ;)

Calle däremot var mer försiktig och slog några riktigt perfekta bunkerslag fast han var ju inte så intresserad av sanden som Cattis, Däremot placerade han ett par bollar i vattnet denna småblåsiga lördag. Tyckte att det var en trevlig bana men det var på tok för många möjligheter att spela boule på de nio hål vi gick. Sand både högt och lågt och ibland till och med små oaser med buskar och palmer mitt inne bland sanddynorna.

Det var 2002 jag slog ut några bollar på driving rangen i Angered. Sedan dess har jag bara flyttat mina klubbor mellan olika lokaler och på vägen blivit av med min fina, dyra PING-putter som någon stal från min bag. Har funderat på att ta ner ett set (har två) hit till Spanien men jag anser att jag aldrig kommer att använda dem för jag kommer inte att ha råd att ge mig ut på någon golfbana.

 
Ett av hålen på Vistabella Golf, under sommartid och med solen brassande så att bergen som inramar banan kommer i dager är det nog en väldigt vacker och ganska förlåtande bana. Skulle passa mig då det var ovanligt lite vattenhinder. Ett vattenhinder fungerar som magnet då det gäller mig, Jag hamnar där även om hindret ligger 200 meter bort. Då träffar jag med "Stekpannan" och plupp! Plikt och en ny boll. Så kunde det hålla på en hel runda, jobbigt för de andra i bollen och dyrt som fan med alla bollar för ni skall inte tro att de bara rullade ner vi kanten. Nej fan heller,  mitt i det djupaste stället.
Om jag slog några bollar idag? Ja, ni får väl fråga Calle och Cattis ha ha ha. En fin och trevlig dag blev det i alla fall, tack för att jag fick åka med.

söndag 25 februari 2018

Vill det sig väl kan du till och med få renfilé på tallriken!

Ja det stämmer faktiskt. Cicos kontaktnät sträcker sig ända långt norrut upp till sameland och det händer ibland att det finns renfilé på menyn. Igår fanns det en riktigt tungviktare som passade mig och Anders helt perfekt. En välhängd oxfilé mod. stor kom in på tallriken. Tillbehören var väl anpassade till filén och både béarnaise och pepparsås fanns det på bordet. Men innan vi bestämt oss så serverades en minipannkaka med en skiva lax och dill på så vi startade upp aptiten.
 
Restaurangen är inte stor men den andas klass redan när man kliver in och det tog inte många minuter när vi slagit oss ner innan folket började strömma in. Elegant svepte Isabella fram med menyerna och berättade vad som fanns, som lite extra speciellt denna lördagskväll. Däribland den ovan nämnda oxfilén. Anders valde den egen tillverkade french fries och jag fick ett mycket gott potatismos. Filén var däremot så fantastiskt god att det inte gick åt speciellt mycket mos.
Men vi startade upp med varsin specialare. Jag, lycklig som en liten pojke på julafton valde sniglar i vitlökssmör och Anders han hade sin egen specialare, en Skagen toast, Iskallt bubbelvatten matchade det mycket goda röda vinet en Meses Jumilla Red som var som en liten smekning på tungan innan kraften satte in. Vinet hängde med hela kvällen.
Givetvis skall en underbar måltid avslutas med en god dessert. Så blev det även på La Cata. Anders valde en Café Gourmand och jag friskade på med en Pavlova, en stor dubbel maräng med färska bär och en spetsad cremé emellan. En dessert värdig vilken tsar som helst. Den var så perfekt att jag glömde bort att fotografera den.
Nu är det upp till er. Älskar ni god och vällagad mat med lite extra stil och finess, då skall du absolut inte missa ett besök i Benijofár och La Cata. Be Isabella att hämta ut Cico från köket så berättar han vad det finns för specialare, just den afton du och dina vänner är på plats.
Jag avslutade den godaste middag jag ätit sedan jag satte ner mina fötter på spansk mark. Denna afton är inskriven i min dagbok med fyra glimmande stjärnor efter. Nu väntar jag bara på att folket från GM skall dyka upp. Det kommer de att göra en vacker dag, det är jag ganska säker på.
 
 

Missar ni La Cata i Benijofár, skyll er själva!

 
Jag har suttit till bords på några av de fina krogar som har stjärnor i den stora matbibeln. Senast ute på landet utanför Chablis. I går kväll satt jag i utkanten av Benijofár och trivdes minst lika gott som i Frankrike. Ivica Talajic, mannen bakom den fantastiska Akropolis i Eskilstuna en gång i tiden, det är han som är trollkarlen bakom La Cata i den lilla "stan" här i Spanien.

Jag vet att det finns massor av människor här nere som verkligen älskar god mat. De finns människor som vet hur god mat skall tillagas och hur god mat skall smaka. Sedan finns det människor som gärna skulle önska att de kom till en sådan restaurang. Chansen finns det är bara att ta den. Jag blev inviterad av Anders Wikström, en träpatron med smak för livets goda. Han hade berättat om Cico som de kallar mästerkocken för. Om hur han som liten kom till Sverige och byggde upp sin dröm han hade haft som liten. I 32 år drev han Akropolis i Eskilstuna innan han åkte ner till Spanien.

För mig som anser att mat är livets krydda så blev detta den absolut bästa måltid jag har intagit här i Spanien sedan jag kom hit 2015 och jag lovar jag kommer att göra om det, flera gånger inte minst med min älskling,  hon gillar god mat hon med. Tack Anders för att du bjöd mig hit. Kommer att lägga ut fler bilder på allt de goa vi stoppade i oss i går kväll, vänta bara.