Fortsätt till huvudinnehåll

Man lär så länge man har en lever...eller hur säger man?

 
Igår fick jag mig en ny lektion i att lyssna på andra och dessutom göra som de säger åt mig att göra. Får se om det hjälper, tveksamt men det är inte tungt att bära på en massa kunskap i alla fall.
Jag skulle hämta Jörgen och Lott på flyget i Alicante. Messade Jörgen och fick svar att flyget skulle komma kl. 11.00 ca om det var i tid. De flyger med Norwiegan som väldigt sällan kommer i tid. Bra tänkte jag och sent på lördagskvällen fick jag mess från Lotta med deras flightnummer 5358. Duktig flicka tänkte jag och nu hade jag fått ankomsttid av Jörgen och fligtnr av Lotta så klockan kvart i 11  åkte jag ner för rulltrappan på Alicante Aeroporta! Nu var det så att Jörgen han hade noll koll på när de skulle flyga och Lotta som det är ordning på hon skickade flighten till mig och trodde givetvis att jag skulle kolla upp detta på datorn. Efter en timmes väntan och planet från Elstocholmo hade både landat och förmodligen blåst vidare igen så gick jag till tavlan och kollade på flightnr 5358. Elstocholm ankomst 14.55 i tid! Tack för kaffet! Då återstod frågan skulle jag köra hem igen eller skulle jag bara ta mig en liten lunch i närheten och vänta tills planet landade.
 
Jag löste ut mig från garaget och åkte iväg. Först tänkte jag dra in till Alicante men jag valde El Aleta som ligger lite närmare flygplatsen. Hittade en liten fin restaurang Avenida 1 och stegade in och beställde Calamares a la Romana. Vällagat och bläckfisken hade fått det stryk den behövde och var mör och fin, inget gummiband som man får på de flesta restauranger runt om i världen, hos de som inte kan tillreda den på rätt sätt. Den lilla gumman i köket kunde konsten loch det smakade väldigt gott. En stor kall till.
Inne på restaurangen brakade TV:n på för fullt och det visades roadracing och på väggen hängde MC-overaller så jag fick snabbt klart för mig att här i den lilla byn/stan var det motorsport som var den heta potatisen. Mätt och belåten gick jag ut i solskenet och spatserade runt bland husen. En fin liten by/stad, vet inte hur orten klassas men det spelar ju ingen roll. Stannade till vid ett litet café och satte mig ner och beställde en café solo. Liten och stark och det framstod snabbt att det var algerisk ägare med en ursnygg servitris så kaffet smakade extra gott tack vare detta. Det var bara jag och två tanter i min ålder, som var ute på söndagspromenad och svepte varsin öl i solskenet. Kul, när händer detta i Sverige?
Nåväl flight 5358 anlände i tid för en gångs skull men utcheckningen tog 45 minuter innan jag kunde krama om Lotta och Jörgen och klia lilla Hjärtrud på huvudet. Jag fick en liten fin semesterdag mitt bland den vanliga semestern och åt en god lunch och satt och brände näsan och kollade den ursnygga servitrisen så det gick ingen nöd på mig, tvärtom. Givetvis blev det en alldeles förträfflig kväll med god mat på Campobello och goda drinkar på San Remo innan vi sade god natt och masade oss hem till våra små casa.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis